Det var inte igår!

Försökte publicera det här inlägget från mobilen i fredags men det funkade inte så läs det som om det var i fredags det kom upp för jag orkar inte skriva om det ;) 

Som rubriken lyder så var det sjukt länge sen jag skrev något här men tänkte ta upp det här igen. Att skriva av sig mår man aldrig dåligt av.

Vad har hänt sen senast då?
Jag är inte längre arbetslös. Har ett jobb jag trivs väldigt bra på, som på alla jobb finns det både positiva och negativa saker men jag känner att jag utvecklas varje dag och det är viktigt för mig.

Körkortet har jag fortfarande inte tagit men känner inte att det är bråttom än heller, hinner inte riktigt med att köra så mycket för tillfället så det ligger lite på is.

Snart är det halloween igen och som alla vet, min favorit tid på året! I år blir det nog en lite uppdaterad favorit i repris men har inte riktigt bestämt mig än.

I helgen var jag ute på galej med min kusin, har saknat att umgås med henne och hade lätt en av dom roligaste kvällarna på länge! I måndags åt jag lunch med min syster på stan och det blev lite shopping och idag har jag lunchat med Elina och sen gick vi till Waynes och drack kaffe och jag tror jag överdrev lite för känner koffein kicken jag har just nu! Nu är jag redo för en jobbhelg iaf! Just den här typen av energi jag behövde och vi har fått prata av oss även om jag lätt kunnat sitta och prata i flera timmar till. Men nu sitter jag på bussen hem och ska bara lämna av lite shopping hemma innan det är dags för jobb!

Btw så är jag blond igen, eller ja, gulblond. Men en till blekning på det här så blir det nog bra sen tar jag nästa steg i min hårförvandling, ska göra nått jag velat länge men inte riktigt vågat förut. Men det får ni se om jag vågar visa det sen ;)

Nä nu börjar åksjukan kicka in och jag har redan skrivit alldeles för mycket så jag slutar här och återkommer en annan dag!

Lots of love, S!

Vänskap ska man vårda!

Jag satt och kollade igenom bilderna jag är taggad i på Facebook (egocentrisk? ja kanske) och jag vet inte om jag blev sentimental eller vad det beror på men jag är pigg som en piggvar och kände sån stark kärlek till denna människa (och ja, hon är inte ensam och ni andra vet vilka ni är) men det här inlägget är till dig.

En vän som har varit med mig i princip alla mina bästa minnen, som har varit med mig sen innan dubbelhakan kom med i bilden, som har varit med mig genom vått och torrt och som jag idag aldrig skulle klara mig utan. Ja det här med att bli beroende av personer är ingenting som jag egentligen tycker om, visst, skulle det komma till en punkt i livet och vi inte längre är vänner så skulle jag klara mig och gå vidare, men det är något jag aldrig vill. Du är en person som betyder så mycket för mig, kanske mycket för din brutala ärlighet, visst blir jag irriterad ibland för att du är så envis men det är en av dom sakerna som gör dig till just den du är och jag skulle aldrig byta ut din envishet mot något. En äkta vän ska man vara rädd om. Du är en av dom få som jag känner att jag kan vara mig själv med, den väldigt konstiga, irriterande och störda människa som jag är, den människan kan jag vara till 100 procent utan att du dömer mig och tycker mindre om mig. Jag finns och kommer alltid finnas här för dig.

Sofia jag älskar dig!

Lots of love, S!

Hallå där!

Allt började egentligen sommaren 2013, när jag tog steget och gjorde någonting för mig själv, någonting utan mina kompisar som trygghet. Det var när jag for till Ulvön för att jobba själv en sommar. En sommar som utvecklade mig som arbetande kvinna samtidigt som jag utvecklades så enormt som person.

Att vara singel har nog varit det bästa som kunde hända mig,  för jag märker verkligen hur mycket jag har behövt mogna när jag varit själv, hur mycket jag måste klara på egen hand, utan att ha en annan person att förlita mig på. Don't get me wrong, tiden med Richard är tid jag alltid kommer värdera och han är en person som alltid kommer betyda mycket för mig, men att ta steget ut från ett förhållande som inte alltid var så bra är något jag aldrig kommer ångra. Jag har lärt mig vad det betyder att vara självständig och mitt "nya" motto är att en bra kvinna reder sig själv. Hade jag inte varit singel hade jag aldrig åkt, en sådan idé fanns aldrig ens med på kartan.

Efter sommaren på Ulvön har jag haft en helt annan syn på livet, du lever bara en gång så se till att göra något bra av det livet du fått! Jag kan inte sitta hemma på samma sätt som jag kunde förut, för helt ärligt vad lat jag var. Jag tog alltid dom enklaste vägarna och ville aldrig riktigt kämpa för något och gav väldigt lätt upp om något gick emot mig. Men nu, speciellt det senaste halvåret kanske, har jag känt att det är dags att ta tag i mitt liv. Jag har börjat med körkortet (äntligen!), jag har tagit tag i skolan och har för första gången på länge faktiskt studiemotivation för nu jäklar ska jag göra det här och inte ge upp. Träningen har blivit aningen bättre även om jag råkade ut för ett bakslag precis efter jag kommit igång eftersom jag nu handskas med en av dom värsta sjukdomstillstånd jag varit med om, men det går över och då sätter jag igång igen. Nu har jag så mycket planer för mitt liv men måste bara lyckas välja en riktning så jag vet vad nästa steg blir.

2015 är mitt år, det vet jag!