Sitter på tåget som tar mig till Örnsköldsvik just nu, dricker mitt kaffe och filosoferar. Läste ett mail nyss som påminde mig om att en gammal vän fyller år. Då slog det mig om hur många gamla vänner jag har, vänner som jag en gång i tiden stod så nära, men som jag idag inte alls har någon kontakt med. Det är ledsamt att tänka tillbaka och se alla man förlorat, men samtidigt så växer man ifrån varandra och det är nog meningen att det ska vara så. Man måste mista lite för att vinna något bättre. Skulle inte byta ut dom vänner jag har idag mot något, men visst saknar man den gamla tiden ibland.
Oj, vem visste att jag kunde bli så djup.. Haha blir väl så av lite sömn antar jag! Är påväg ut till ulvön för en veckas semester, ska bli otroligt skönt! Förlåt för väldigt dålig uppdatering, men bloggen har inte känts så väldigt prioriterad, har varit väldig mycket som pågått i mitt liv, och fortfarande gör det det. Men jag ska försöka bli bättre, jag lovar! Blir nog ett inlägg till helgen om ni har tur! ;)
Jag känner likadant. Jag har växt ifrån många vänner och det är skittrist när man tänker på det. Man saknar vissa saker man gjorde men jag är inte samma person längre, långt ifrån. Jag har dessvärre även mist en vän i vuxen ålder, det gjorde ont men det känns som att det är sånt som händer och det är ju redan för sent... det som har hänt har hänt =/
SvaraRadera